Jag ser oss människor som sårbara, vare sig vi vill eller inte. Det är inte så att sårbarhet i sig är bra eller dåligt. Det handlar om huruvida vi väljer att förhålla oss till det. Det går att vända sårbarheten ryggen, försöka gömma sig eller gå snabbt. Försöka fly sina känslor. MEN. Sårbarheten kommer alltid ikapp och gör dig påmind om din mänsklighet.
Jag själv är en krigare. Ofta har jag fått höra: ”du som är så stark.” Det skapade rädslan om att uppfattas svag. I många år gömde jag det jag trodde skulle uppfattas som en svaghet. Det är många som skriver till mig om detta och vittnar då om att det är lättare att sätta på en fasad, gå in i en roll, klä sig i pansar - för att uppfattas stark. Styrka idag har en snäv definition som jag vill vara med och ändra på. För vet ni, det är i motvind som draken lyfter. Det är i motgång vi har chansen kliva fram som den sanna ledaren av våra liv. Det jag insåg när jag kom i kontakt med ordet sårbarhet för 3 år sedan var att jag funnit en skatt. En skatt som finns i oss alla: möjligheten att välja modet.
Med sårbarhet kommer alltså mod och mänsklighet - men framförallt ansvarstagande och äkthet. Jag insåg att det är vägen jag behöver vandra för att förstå vad det innebär att vara människa. Det är också den vägen jag vill vandra med hänsyn till min vision om att vi människor kan åstadkomma mer tillsammans. Om jag ständigt tar omvägar för att undgå emotionella risker eller osäkerhet - hur ska jag nånsin kunna komma närmre min omgivning? Hur ska jag kunna smaka på den sanna kärleken? Sårbara är ofta det sista vi vill visa oss som, men det första vi letar efter hos någon annan. ”Ge mig tecken på MÄNSKLIGHET!” skriker min själ ibland i mötet med andra. Genom att våga be om hjälp, erkänna fel, möta känslor eller ta rädslan i handen kan vi skapa ett meningsfullt liv tillsammans. På så sätt blev sårbarhetens väg självklar. Det är min väg mot sann tillhörighet, kärlek och passion. Det är vägen mot ett mänskligare klimat där styrkan har flera ansikten❤️☝🏼
