Vi pratar om att vi vill vara bra föräldrar.
Vi vill göra allt för våra barn.
Vår kärnfråga är ofta:
Hur ska jag göra för att mitt barn ska få en bra självkänsla?
Istället borde vi som föräldrar fråga oss själva:
Hur lever jag MITT liv?
Tar jag hand om mig själv och tar ansvar för mina handlingar, behov och känslor?
Vi drunknar i böcker i hur vi ska uppfostra våra barn.
Så att dom får en bra självkänsla.
En positiv kroppsbild.
Utforska vad som händer i dig när jag säger att det egentligen handlar om oss. Om jag väljer mig, kommer mitt barn våga göra samma.
Mina val, min röst, min egna närvaro. Allt som existerar och sker i mitt liv är förslag på hur ett liv kan levas. Ditt barn ser det här. Ditt barn ser hur du sätter gränser, omfamnar sårbarheten och dansar för att DU vill. Ditt barn repeterar dig. Det kan kännas skitläskigt (I KNOW!!!) men det är också en stor möjlighet. En motivering till att noggrant se över vår tillvaro.
Så vi behöver ställa oss frågan:
Har jag stått i min egen sanning idag?
Om den här dagen presenteras i sin helhet för mitt barn, är jag stolt över hur jag behandlat mig och mina medmänniskor?
Helt plötsligt kan våra barn blir den motivation vi behöver för att faktiskt vara förebilder som är här för att skapa positiv förändring.
Idag grät jag inför Lykke för tredje dagen i rad. Fick återigen säga: ”mamma har#pmsoch känner sig låg.” Även om Lykke inte vet vad PMS är så ser hon mitt försök att möta henne när jag är ett emotionellt tillstånd. Jag tänker inte vända bort mitt gråtande ansikte. Jag känner mig stolt mellan tårarna. Till slut klappar hon min kind.
Så. Ett meddelande till mig och till er som behöver. Föräldraskap handlar inte om perfekta handlingar - det handlar om att visa vägen för hur det är att vara människa.
Vi gråter.
Skrattar.
Gör fel.
Och reparerar genom ett ”förlåt.”
Vi lär oss.
Jag säger inte att det är enkelt.
Men det kommer vara värt det.