Det är jag som är rädslan. När jag kickar igång spänner du dig ofta, pulsen går upp och du upplever att någonting är hotat.
Det är jag som är rädslan. När jag kickar igång spänner du dig ofta, pulsen går upp och du upplever att någonting är hotat. Förr i tiden så larmade jag för vilda djur och fiender, idag försöker jag hålla undan dig från att misslyckas, göra bort dig eller våga göra det du drömt om. Jag vet att det inte är det bästa för dig, men tyvärr behöver du lära dig att hantera mig på egenhand. För jag kan inte sluta finnas.
Många gånger skapar du själv faror, som inte ens finns. Men jag behöver ändå larma. Och du behöver höra larmet, känna adrenalinet och handsvetten. Du behöver ibland känna hur tungan blir torr och benen skakiga. Och din uppgift är att gå ändå. Trots att benen inte bär.
Du behöver träna på att välja modet. Gång efter gång efter gång. Jag vill uppmana dig att ofta strunta i mig. Det låter kanske dumt, men jag menar det. Använd mig när du verkligen behöver, men skit i mig när du går din egen väg. När du trampar upp okända stigar. När du tar ett obekvämt samtal eller väljer sanningen. När du står på scenen eller när du vill växa. Då behöver du ignorera mig - för du behöver vara smartare än mig.
För vet du, vill du utvecklas behöver du bli vän med mig.
